Särbegåvning

Varför skriva om särbegåvning på en webbsida om högkänslighet?

Jo, därför att:

Många högkänsliga personer är särbegåvade, men inte alla. Eftersom högkänsliga personer utgör cirka 20 % av den globala befolkningen kan inte alla av dem också vara särbegåvade, eftersom särbegåvade personer endast utgör 2-5 %. Denna siffra skulle emellertid kunna vara högre, med tanke på att inte alla barn och vuxna genomgår ett IQ-test. Många särskilt begåvade vuxna har nämligen ingen aning om att de har denna egenskap, vilket delvis kan bero på att de som barn (särskilt flickor) utvecklade överanpassning som livsstrategi, d.v.s. de förträngde sitt verkliga jag för att inte sticka ut, utan bli accepterade och bekräftade av omgivningen.  Och många av de personer som misstänker att de är särbegåvade (insikten kommer ofta när de känner igen sig i sina egna eller i andras barn) avstår från att testa sig p.g.a. nervositet, stress och rädsla för att inte "lyckas".

Många särbegåvade är högkänsliga, men inte alla. Några författare hävdar att alla särbegåvade är högkänsliga medan andra påstår att det inte alls behöver vara så.

Vad menas med särbegåvning?
Det verkar inte finnas någon kort, enkel eller gängse definition på denna fråga. Alla böcker och artiklar tacklar problemet utifrån sin synvinkel. I sina analyser prioriterar många författare särbegåvning som ett temperamentsdrag snarare än en IQ-siffra och vissa avråder från att låta testa sig. De flesta forskare är emellertid ense om att särbegåvade individer på det hela taget uppvisar större intensitet än gemene man. Många särbegåvade får nog redan som barn höra hur de är ”för mycket”: Lugna dig! Ta inte i så! Tänk inte så mycket! Äsch, bry dig inte! Analysera inte hela tiden! Sänk rösten! Sluta tjata! Var inte så kaxig! Det där var en impertinent fråga! Var inte så uppnosig! Sluta käfta med lärarna! Var inte så kinkig! 

Dabrowskis fem intensiteter
En av anledningarna till att särbegåvning och högkänslighet förmodas ha ett visst samband är den forskning som har gjorts av den polske psykiatern och psykologen Kazimierz Dabrowski (1902-1980). Han utvecklade en teori, Theory of Positive Disintegration (TPD, 1964) som presenteras längre ner på denna sida.

Dabrowski identifierade också fem medfödda "intensiteter" som han kallade overexcitabilities (OE) eller överexalteringar (ÖE). Dessa intensiteter tas ofta upp i sammanhang som berör ämnet särbegåvning. Dagens forskning visar emellertid att ÖE inte är ett måste för särbegåvning. Det finns många personer med hög IQ som inte har någon av dessa överexalteringar men dessa är helt klart vanligare hos särbegåvade personer än hos gemene man. ÖE behöver heller inte vara unikt för särbegåvade personer. Också högkänsliga kommer att till olika grad känna igen sig i en eller flera av dem: psykomotorisk, sensorisk, intellektuell, imaginell (intensiv föreställningsförmåga) och känslomässig. Enligt Dabrowski är dessa ÖE alltså medfödda och förankrade i nervsystemet, vilket innebär en ökad mottaglighet för yttre stimuli. Han kallade dem "en tragisk gåva", eftersom individer med en särdeles utvecklad medfödd känslighet (vad vi alltså kallar högkänslighet) upplever allting i livet med större intensitet och är benägna att ha återkommande och svåra kriser. Livet för en person med ÖE är varken lätt eller lugnt – den som har förmågan att uppleva extremt höga toppar kommer också att uppleva extremt djupa dalar; tillvaron kan jämföras med att åka bergochdalbana (otroligt kreativa personer kan knappast undgå många inre konflikter och stresskänslor, men det är just däri kreativiteten ligger). 

En del författare hävdar att det som skiljer en högkänslig person från en särbegåvad i det här sammanhanget är intensiteten, längden och frekvensen på ÖE: ju intensivare, längre och mer återkommande ÖE är, desto större är förmodligen personens potential i förhållande till genomsnittet. En person med samtliga ÖE lever helt klart ett särdeles intensivt liv på alla plan. Särskilt de tre sista – den intellektuella, föreställnings- och emotionella – gör att dessa människor upplever vardagen otroligt intensivt och genomlever livets lyckostunder och sorger på ett mycket djupare sätt än andra.
Dabrowski gick emot sin tids gängse teorier kring mental hälsa, där sådant som överexalteringar (ÖE) och neuroser var någonting sjukt som måste undanröjas. För Dabrowski är dessa snarare ett resultat av de inre konflikter som uppstår när en särbegåvad individ försöker anpassa sig till det dagliga livet. För Dabrowski är det nödvändigt med inre konflikter för att nå ett högre stadium av den personliga utvecklingen. Han menade att människor med vissa intensiteter eller ÖE upplever särdeles djupa inre konflikter och att de felaktigt betraktas som störda och deras drag som ”överdrivna” när de i själva verket är födda med en större ”utvecklingspotential”.

Här följer en beskrivning av Dabrowskis överexalteringar (ÖE):

Psykomotorisk intensitet
Det som mest utmärker denna intensitet är ett överskott på energi och en stor inre drivkraft. Dessa personer är ständigt aktiva och i rörelse och får ofta felaktigt diagnosen ADHD eftersom de båda dragen påminner om varandra. Personer med psykomotorisk ÖE har alltså hög energinivå, de är hyperdynamiska och älskar intensiva fysiska aktivi­teter och rörelser, och känner sig ständigt manade att skrida till handling. De kan vara impulsiva samt ha nervösa vanor och tics. De framstår som rastlösa och är ständigt på gång (oförmögna att bara slappa), de kanske pratar tvångsmässigt och är arbets­narkomaner.

Sensorisk intensitet
Det mest karaktäristiska för denna intensitet är de särdeles välutvecklade fem sinnena: syn, lukt, smak, hörsel och beröring. Alla fem sinnen behöver inte nödvändigtvis vara känsliga hos alla personer. Människor med sensorisk ÖE rörs ofta till tårar av litteratur, musik och konst samt av naturen, de tenderar att äta eller dricka extra mycket därför att det är så njutbart, de tycker om att göra nya upptäckter vad gäller mat, musik, erotiska experiment och miljöer, de kan minnas de sensoriska intrycken när de tänker på någon tidigare upplevelse, de kan finna beröringen, lukten, smaken och synen av sex lika viktiga som att ha en orgasm, de är i stort behov av fysisk beröring.

Intellektuell intensitet
Denna intensitet kännetecknas av en livlig mental aktivitet. Personer med intellektuell ÖE tänker för jämnan – de skulle gärna vilja kunna "stänga av" ibland och har ofta sömn­svårigheter. De söker sanningen och svar på djupa frågor. De har behov av att lära sig, av att veta och förstå. De vill finna meningen. Detta skapar ofta problem för skolbarn, som ställer utmanande frågor, skärskådar sina lärare, ifrågasätter läroplanen m.m. vilket får dem att framstå som respektlösa och uppkäftiga. Personer med intellektuell ÖE ifrågasätter allting och vill gärna debattera, de älskar att vända och vrida på teorier och idéer även om dessa går utanför deras egna åsikter eller ramar, de älskar att läsa, att lära sig och att lösa problem, de älskar att forska och analysera, de har inga koncen­tra­tionssvårigheter och kan hålla på länge med en intellektuell uppgift.

Intensiv föreställningsförmåga
Det mest utmärkande för denna intensitet är att kunna låta fantasin spela fritt. Dessa personer har förmågan att föreställa sig det värsta som kan hända i alla situationer, vilket hindrar dem från att gripa chanser eller dyka in i nya situationer. Personer med denna ÖE skriver, talar, tänker eller drömmer i levande bilder, älskar att fantisera och att dagdrömma, älskar lyrik, teater och musik, brukar försköna verkligheten så att deras berättelse får ett roligare eller mer effektfullt slut, underhåller ständigt sig själva med personliga skämt och tokiga visuella, hörsel- eller associationsbilder.

Känslomässig intensitet
Personer med känslomässig eller emotionell intensitet misstas ofta för bipolära eller så tros de ha någon form av känsloproblem eller störningar. De är otroligt emotionella och har ett djupt och intensivt känsloliv som tar sig uttryck i ett brett spektrum av känslor som de är experter på att beskriva. De har stor empati, de kan ha extremt höga nivåer av rädsla och ängslan och få depressionsattacker, de får lätt skuldkänslor, de kan känna sig otillräckliga och underlägsna, de känner sig ofta övergivna, de reagerar starkt på vad som är rätt och fel samt på orättvisor och hyckleri, de har svårt att anpassa sig till förändringar och reagerar fysiskt på känslor (tryck i bröstet, ont i magen, migrän, etc.). De är tillgivna, med en särdeles hög ansvarskänsla och stor självrannsakan.

Mer om Dabrowskis Theroy of Positive Disintegration (TPD) följer.



Mer om Dabrowskis Theroy of Positive Disintegration (TPD) följer.